Kommer du ihåg?
Ibland funderar jag på vilka frågor jag ställde förr. Hur min världsbild såg ut för fem år sedan, eller för tio år sedan. Det är svårt att minnas. Tur att det finnas andra som minns vad man sagt som barn. Min mamma skrev dagbok när jag höll på att lära mig prata, och hon skrev upp "roliga" saker jag sagt, varje dag, det är kul att ta del av det nu, 20 år senare.
Man kan mena att man behöver förstå sin väg hit för att förstå varför man är här. Man behöver känna sin egen historia, sin egen berättelse. Men de gör vi ju inte. Vi glömmer. Vi kommer till nya punkter i livet som gör att fokus förändras, vi tänker saker som det var omöjligt för oss att tänka förr. Vi blir nya hela tiden därför, och det låter ju bra.
Men vi får inte glömma att komma ihåg.
När jag möter unga människor, i skolan där jag har praktik, så berättar dem så mycket om mig tycker jag. Jag minns massor av saker, bra och dåliga - nyttiga saker som gör att jag minns att jag inte vill bli gammal, till sinnet alltså.
Jävla skit
Samtidigt vill kommunen att skolan som producera godkända elever, annars får man ju skämmas, godkänd till vilket pris som helst blir resultatet ibland därför, och de begåvade ställs åt sidan. En skola för alla riskerar att bli till en skola för de medelbegåvade - bara. Det är skit.
Enheten
Om samlevnad
Några av oss gav luft åt att saken berodde på att vi var kräsna. Vi hade inte funnit någon som motsvarade våra krav och därför var vi singlar. Det tyckte jag var lite knasigt. Jag tycker man kan fråga sig vad man kan ge - inte vad man kan få.
Jag skulle gärna skriva lite om varför det finns så många singlar i vårt land, flest i världen, men det tänker jag inte göra.
Japp
"Ge mest kärlek åt den som förtjänar det minst, den behöver det bäst."
Så stod det på ett vykort hsom jag finnas i min mammas kök. Det gillade jag. Jag tänkte att det är för sådanna ord man blir kristen, för det där är liksom hela poängen med Jesu lära tycker jag. Möt hat med kärlek, möt våld med passifism, möt hunger med dukade bord!
Murens fall
För mig är den händelsen väldigt stor. Inte bara för mig, men för mig också. Det är konstigt, för jag minns inte ett dugg, jag fyllde tre den dagen och det minns jag inte heller.
Att bygga murar är att säga nej till något grundläggande. Nej till försoning, till och med nej till försök till försoning. Vi människor har vi alltid byggt murar, men skit i det, vi människor har nämligen också alltid rivit murar.
Att riva en mur är fantastiskt. Att sträcka ut en hand mot en annan människor - finns det något bättre?
Att veta varför?
Ibland är det bra att veta varför man tycker som gör. Då behöver man ord och rätt sammanhang att använda dem i, så att både man själv och andra förstår vad man förstår.
Att få vara sig själv?
Några kanske menar: Jag måste få lov att bära de kläder jag vill.
Några andra kanske menar: Du ska få vara den du är, så att det du klär dig i inte spelar någon roll.
Jag bryr mig inte.
Ta fasta på det fina
Lotteririksdagen?
När jag, och många med mig, gick i skolan fick vi höra om att riksdagen en gång i tiden haft ett jämt antal platser, vilket man inte har nu. Då infann sig något som man kallade för "lotteririksdagen" - både blocken var lika stora och man fick dra lott och vem som skulle vinna omröstningarna. Då bestämde man att instället ha ett udda antal platser.
Att man valde att ha ett udda antal förvånar mig.
En lotterisituation inträffar rimligen bara om blockan får 50 procent av rösterna var, och då är det väl helt rimligt, eller? Om folk röstar och två block får 50 procent var - vem ska då regera om man har ett udda antal platser? Det är ju en svårare fråga än vem som ska regera om man har ett jämnt antal - för i det senare fallet bör man ju tvingas till annan majoritetsbildning.
För övrigt: Hur ofta får blockan 50 procent var?
Mohamed Omar
Ful
"Utsidan gör insidan - så är det bara."
- Debatt i SVT, 29/10
Okej, men ska vi bara acceptera det? Ska vi gå med på att folk så att säga bör må dåligt om de inte upplevs som vackra. Kan vi inte börja ta ansvar för att bygga ett samhälle där det inte är utsidan som räknas? Stick ut ögonen på alla!
Häng med
En sak som förenar de stora världsreligionerna, Kristendom, Islam, Buddhism, och Hinduism, är idén om att man som människa ska jobba med att öppna sig för det goda/kärleken/Gud. Man kan använda bilden av att man som människa som bli som en tom gryta som sedan fylls med liv/Gud/kärlek/godhet och så vidare. I like!
Vem tar du mig för?
Jag är stressad, därför får jag inte mycket gjort. Det är det som är grejen, stress har nog INGENTING med tidsbrist att göra. Det har med nog typ av oro att göra snarare, oro kring att man inte kommer att hinna, oro över att inte få vara ledig. Kanske.
Idag var vi och åt mat på ett ställe, bakom oss satt ett annat glatt gäng, någon av personerna vid det andra bordet vände sig plötsligt till en av oss och frågade: "Visst läser ni typ juridik eller ekonomi". Det gjorde vi inte, ingen av oss. De andra hade tydligen suttit och diskuterat att vi såg ut så som jurist- eller ekonomistudenter. Hmm.
Viktiga saker
Vi människor har behov av att leva, med allt vad det innebär.
Det är skillnad på att leva kring saker som betyder något, och att satsa på saker som man kan sudda bort.
